Sex är något som jag tycker är väldigt jobbigt att snacka om, men nu tänkte jag faktiskt ta upp det eftersom det är ett problem för mig och säkert för många andra med funktionshinder. Jag kommer ihåg en sak som min lärare sa på sexualkunskapen på högstadiet, sex är underbart för dom som får det men kan vara ett helvete för dom som inte får det. Ett helvete känns det som. Det känns som en mardröm som man inte kan komma ur. Det tråkiga är att ingen har tagit upp ämnet sex för mig varken mina föräldrar, assistenter, kuratorer eller doktorer. Visst är det bra att jag ska sköta och upptäcka min sexualitet själv som alla andra. Men som funktionshindrad känner jag mig ganska lost kring allt det där. Tankar som, kommer jag få ha sex, finns det tjejer som har sex med handikappade, är jag värd sex eller vad gör jag för fel? finns alltid där.

 Fattar inte varför ska det vara så svårt att hitta nån som vill ha sex med mig eller bara ge mig lite närhet, saknar det så. Visst har jag bara sökt på internet men aldrig att jag skulle fråga nån irl, skulle kännas dumt och dessutom skulle jag aldrig våga. Jag skulle dessutom behöva ha min assistent i närheten och det skulle kännas lite konstigt. Det är ju nåt som är privat och nåt man ska kunna klara av själv. Men skulle jag hitta nån så är ändå problem att få vara ensam eftersom jag alltid måste ha nån i närheten. Det är oerhört jobbigt att nån annan nästan måste veta allt vad man ska göra . Det är som att ha fotboja eller vara bevakad. Men det som känns mest jobbigt är att hade jag inte haft mitt handikapp så hade jag haft sex. Så det enda som hindrar mig från att ha sex är mitt jävla handikapp och jag hatar det så mycket att jag seriöst ibland tänker är det verkligen värt att fortsätta. Det bästa som skulle hända mig vore att hitta en flickvän men det känns som det vore ännu svårare än att hitta nån som vill ha sex med mig.

 känner mig som ett jävla freak rent ut sagt ibland som ingen vill röra eller nåt man kan kasta i papperskorgen. Tycker det är så tråkigt och ledsamt att inte få nåt som man så gärna vill ha. känns bara hopplöst. Trodde min sjukdom skulle knäcka mig aldrig att avsaknad av sex och närhet skulle göra det. Men ibland känns det som mitt fel för jag aldrig har vågat ta upp det med nån i min närhet så jag får väl egentligen skylla mig själv.

visst kan jag leva utan sex och närhet för det har jag ju gjort hittills men jag skulle inte funka som en människa, jag skulle gå sönder tillslut. jag är övertygad att jag kommer få ha sex och skaffa partner annars så är den här världen fucked up men det finns ju de som har mycket grövre funktionshinder än jag och hur gör dom? Önskar att alla som vill ha sex och närhet ska få det för alla har väl rätt till att få njuta.Vet ju att det finns människor som jobbar som sexarbetare i andra länder som i den här filmen jag hittade en trailer på

Det är en australiensisk dokumentärfilm om människor som arbetar som sexarbetare till gravt handikappade. För många känns det nog ganska sjukt, men för mig som är handikappad känns det som nåt väldigt fin och viktigt de gör för personer som aldrig annars skulle få uppleva nåt sånt

 http://www.scarletroad.com.au/trailer/

och när jag sökte vidare i ämnet så hittade jag att det finns en svensk organisation för sex och erotikarbetare som heter Rose Alliance och att de tydligen var med i förra årets Pridefestival. Det låter ändå som nånting håller på att hända som kanske kan få ämnet mindre tabubelagt. Dock så var deras hemsida inte så bra eller särskilt  innehållsrik.

Dessutom så hittade jag den här texten och 2 andra på länkarna nedan som jag tyckte var riktigt bra och viktiga för andra att läsa för att kanske förstå bättre. Texterna tar upp ämnet och problemen och mycket känner jag igen mig i så dom tycker jag verkligen ni ska läsa :)

``Ett sätt att få värme, närhet och sex är att köpa det! Men det är inte enkelt. Dels bryter man mot lagen och dels måste man hitta en assistent som vill hjälpa den funktionshindrade.

Jag är både funkis (hörselskadad med tinnitus) och personlig assistent. På 90-talet hjälpte jag mer än en funktionshindrad att köpa sex (det gör jag inte nu, jag har ingen lust att straffas av lagen).

Jag hjälpte bland annat en man, tidigare okysst och okramad att köpa sex. Sexarbetaren var samma sorts kvinna som König och Wotton och älskade sitt yrke. Efter några möten växte mannens självförtroende så mycket att denne på egen hand hittade en partner och gifte sig.

Utan sexköpet hade det inte varit möjligt. Så här avslutade jag artikeln!

I myndigheternas, och extremfeministernas ögon är sexarbetaren som hjälpte mannen ett ”offer”. Det är något fel med denna kvinnan. Hon måste ha misshandlats av sin man, lurats av nån hallick eller utsatts för övergrepp som barn. För det har väl alla sexarbetare?

Mannen å sin sida bör väl ses som en jävla mansgris, en grym förtryckare och sexköpare, som borde sättas i fängelse i minst ett år! In med honom bara!!!

Och jag? Vilken roll spelade jag i detta? Jag var kanske hallicken även om jag inte tjänade något på det? Hur lång tid bör jag straffas tycker ni för det grymma brott jag genomförde? Hur lång tid får en hallick tillbringa i finkan?

Vad hände sen? Mannen ifråga fick ett bättre självförtroende efter att ha fått uppleva samlag för första gången och gifte sig senare…

Hade han lyssnat till vad samhället sa till honom hade han förblivit oskuld och ogift och okysst. För i samhällets ögon är det bättre att man förblir det, än att man köper sex!´´

Rätten att ligga och fördomar.

http://www.funkpol.se/tag/sex/

sexualitet och människor med funktionshinder: vad experterna ofta inte känner till.

http://www.independentliving.org/docs5/Sexuality2.html