Utgifter!!
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
på de 3 veckorna hemma har jag inte gjort så mycket, jag har fortsatt med studierna om grafisk design och det går bra, har precis designat en hemsida som jag är väldigt nöjd med Det är riktigt kul när det funkar och blir bra. Tyvärr så är den inte utlagd på nätet så ni kan inte se hur den ser ut. Vecka 14 så börjar den andra kursen plats och identitet som jag inte riktigt vet om jag ska göra. Men har inte så mycket annat att göra så jag kanske går den kursen ändå.
Den här tiden på året är den jobbigaste iaf för mig, det händer inte så mycket och det är kallt ute. Jag känner mig ofta nere och inte minst förra året då det var riktigt tung och jobbigt, jag var väldigt deprimerad men kom över det värsta ganska snabbt. Men jag kommer nog alltid att känna mig nere och deprimerad i vissa perioder. Det som det mest handlar om är att jag önskar jag hade tjej, fler vänner och ha sex. Egentligen en avundsjuka på att alla andra verkar ha det och inte jag. Det gör mig väldigt ledsen att jag inte lyckas alls med något av det där. Mina tankar om mig själv blir inte direkt bättre heller. Känner mig värdelös och liksom oälskad för att jag är annorlunda, känns som jag måste bevisa för mig själv och andra att jag är så pass normal ändå att jag kan ha en flickvän. En flickvän blir liksom beviset på att jag också duger och inte är så konstig och annorlunda. Att ses som konstig, annorlunda och knäpp för jag har den här sjukdomen och sitter i rullstol är jag väldigt rädd för. För är man konstig så får man inga vänner eller tjejer har jag trott men det är nog inte så. Mest på grund av de tankarna har jag inte velat ha en eldriven rullstol som så många har tjatat på mig att jag ska skaffa. För jag tänkte att jag skulle bli ännu konstigare om jag åkte runt i en sådan och då skulle ingen vilja ha mig. Helt sjukt, jag vet. Jag har skyllt på att de är så stora och klumpiga, vilket de också är men nu har jag hittat något som man bara kan fästa på rullstolen så funkar den som en eldriven rullstol. Nu får det räcka med sjuka tankar, det är nog ingen som kan förstå hur jag tänker och varför haha
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
så här ser min önskelista ut julen 2012
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Det känns som mitt liv är ett kaos just nu, mitt humör går upp och ner som en jojo och för minsta lilla så faller man tillbaka till mörkret. Igår så ville jag bara sova igenom dagen för det slippa behöva tänka på min situation. Det var det här jag var rädd för att det skulle ske. Jag behöver fan nåt att göra annars så blir det så här. Dessutom så har jag skadat mig i benet efter att sjukgymnasten tog i för mycket. Det tar verkligen på ens psyke att man skadar sig så lätt. Så det är rätt så jobbigt just nu. Men nu är det snart jul och till våren så kanske jag åker till vintersol på teneriffa och så hoppas jag på att komma in på nån kurs jag sökt till i vår. jag får väl hålla ut lite till.
Men trots att jag kommer få saker att göra så kommer jag fortfarande känna mig ensam. En tjej skulle verkligen få mig på rätt tankar, eller bara nån jag kan umgås med. Men mycket handlar om att jag måste börja våga träffa folk också, vilket inte är det lättaste men jag vet ju att jag klarar det. Jag träffade ju en tjej i sthlm och det gick hur bra som helst. ja förutom att tjejen inte vill ha kontakt med mig något mer.
Men att hitta nån på nätet funker inte för mig, jag trodde faktiskt att jag skulle ha väldigt lätt att hitta nån på nätet, för jag är annorlunda och är en väldigt bra kille, så jag trodde att jag skulle ha en tjej inom ett halvår.
så naiv och dum var jag. Ibland kan jag inte förstå varför ingen visar sitt intresse för mig, beror det på mitt handikapp eller mitt utseende. Till en början så var jag övertygad om att det berodde enbart på mitt handikapp men nu så
vet jag inte riktigt. Men det har helt klart gjort mig vädigt ledsen och jag har börjat tvivla på mig själv som person.
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
imorgon var det menat att jag skulle åka till stockholm, men vi kan inte åka för vi har inga dubbdäck på bilen och morsan är rätt så förkyld och vill inte smitta mormor.
tråkigt när man har planerat för det men men så är det. Det är typiskt att det nästan alltid ska hända saker när man har planerat nåt. Men jag har iaf haft roligt idag för min kompis Nils var här i lägenheten för första gången och hälsade på. Han pluggar i karlstad så vi träffas inte så ofta nu. vi nördade dead island haha.
Kategori: Allmänt
halloj
Nu har jag inte skrivit på ett tag för hårddisken på min dator pajade och allt som jag hade på den försvann,men jag får skylla mig själv för inte ha nåt virusskydd på den. Men nu har jag fått
tillbaka den med en ny hårddisk.Det gick på 1400 spänn att få den lagad och det kändes lite surt för dom pengarna hade jag kunnat lägga nåt annat på.
Men måste säga att det var rätt så skönt att vara utan en dator en stund, jag hade dock min iphone att surfa på :P jaja men nu är jag tillbaka i datorns värld och kan börja blogga och lära mig mer om att skapa hemsidor.
Att blogga på mobilen var bara jobbigt tyckte jag.
vad jag har sysslat med när jag inte haft min dator har typ varit att kolla på film, blev medlem på netflix en månad gratis på mitt ps3. Utbudet kanske inte är det bästa men en del bra filmer finns det.
sen har jag börjat spela dead island vilket är grymt kul, man är typ på en ö med massa zombies som man ska döda med alla sorters olika tillhyggen :D
Nästa vecka så ska jag och morsan dra till stockholm och bo hos min mormor för min bror ska ha lägenheten för sig själv några dagar. jag tänkte passa på att gå på gamex mässan i kista om vi hinner men det börjar på torsdag och då måste vi åka hem så kanske en kortis.
jag var där för två år sen och det var väldigt kul. mamma hade dessutom som förlag att hälsa på min bror som pluggar i uppsala och kolla på hans nya lägenhet. Så det blir nog en lite roligare vecka att få åka iväg lite.
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Hej alla bloggläsare!!
Nu var det ett tag sen jag skrev och jag är ledsen om ni alla har fått vänta på ett nytt spännande blogginlägg om mig. Jag har verkligen inte känt för att skriva då jag känt mig lite nere på sistone men nu är jag igång igen. Lite tack vare tjat från några personer förvisso men det behöver jag. För ska det hända nåt så måste man tjata på mig ibland.
Under tiden jag inte har skrivit så har jag fått några nya idéer vilket inte är så ovanligt då jag har fullt av idéer och drömmar i mitt huvud. Det finns så mycket jag vill göra, men känner mig ganska begränsad. Jag blir trött ganska lätt och orkar inte alltid göra så himla mycket. Jag vet ju att det har med mina mediciner att göra men det är ändå så jävla irriterande, jaja men det får man leva med.
En sak som jag har börjat med är att jag har börjat köpa in serietidningar/serieböcker som jag sedan ska sälja, bara kalle anka än så länge men blir andra sen kanske. För det vore roligt att öppna en serietidningsaffär har jag kommit fram till. Så kanske ni ser mig sälja serier i framtiden vem vet. Serier har jag alltid gillat och läst väldigt mycket när jag var mindre. Först var det bamse sen blev det kalle anka för hela slanten. Jag och lillbrorsan har en ganska stor samling hemma av kalle anka tidningar och böcker.Dock så får jag inte sälja nått från samlingen för brorsan.
Så det är ju inte en slump att jag vill börja sälja serietidningar eftersom jag är uppväxt med det och kan en del om det.
För serietidningar kan man aldrig bli för gammal för eller hur?
Dessutom så har jag börjat lära mig htlm 5 alltså språket man använder för att skapa hemsidor. jag googlade på htlm 5 och fick upp massa guider om hur man lär sig det, Så det var ju jättebra, dels så får jag nåt att göra och så är det bra att kunna om jag hade tänkt plugga grafisk design. Jag har sökt till 2 kurser i grafisk design på distans till våren. Det fick bli kurser för det gick tydligen inte att söka till ett program till våren vilket var trist för då får jag vänta ännu längre på att börja plugga på universitet. Känns ju lite seeegt.
Innan jag avslutar så vill jag tipsa om en grymt bra låt, strövtåg i hembygden med Mando Diao lyssna på den vettja
Kategori: Allmänt
Har inte känt för att skriva på ett tag nu men nu tänkte jag faktiskt skriva ett inlägg. Har fått bra beröm från några personer så det är ju kul att min blogg är läsbar iaf. Det tackar jag för.
Nu har det typ gått ett halvår sedan jag var deprimerad och nedstämd. Jag trodde inte man kunde må så dåligt och framför allt inte jag som brukar klara det mesta. Men då brast det verkligen och jag har nog aldrig gråtit så mycket som då, jag grät i 3 dagar i sträck typ och öppet så mina föräldrar såg. Det har nästan aldrig hänt att jag visat det så öppet förr. Det var ganska skönt annars så hade nog ingen märkt att jag mådde så dåligt. Jag blev helt passiv och hade till och med svårt att svara på frågor, ville bara sova bort allting och att få ett slut på mitt liv. Jag kom så långt att jag hade tänkt ut ett sätt att ta mitt liv men kom aldrig så långt.
Att jag mådde så här berodde mycket på att jag kände mig isolerad och ensam där jag bodde på landet. Jag hade ingen assistent under den tiden heller så jag kom knappt ut nån gång då. Jag började tänka mycket på min ensamhet och min brist på vänner som idag i stort sätt är tabu idag. har man inga vänner eller umgås med några så räknas man lite som ett weirdo och det är definitivt inte nåt jag räknar mig som. jag ser mig som vilken vanlig kille som helst men som ofta känner sig utanför, annorlunda och inte passar in. Jag har ofta tänkt hur det skulle var om jag inte hade min sjukdom, jag lovar jag skulle bli nåt stort för jag känner att det finns nåt väldigt speciellt i mig, att det är menat att jag ska göra nått viktigt här i livet. Att jag har den här sjukdomen kanske är en prövning, en utmaning för att jag ska få kämpa för att bli nåt stort. Jag kanske har alla odds emot mig men när jag lyckas så blir jag en större vinnare.
Men så flyttade jag till Katrineholm med mamma och min bror, fick en jättebra assistent som jag fortfarande har kvar. Jag fick medicin mot mitt humör och började i en kurs med flera som kände som jag. Flytten, assistenten och medicinen var nog ändå det som gjorde störst nytta även om kursen var väldigt nyttig och intressant. Idag mår jag mycket bättre och försöker tänka mer positivt. Den här bloggen är verkligen bra för mig då jag har mycket att skriva om och få ut. Det är som terapi.
Och nu till nåt lite roligare. jag färgade nämligen håret för första gången till en mer vitare blond idag.
Vad tycks?
och imorgon ska jag åka till Stockholm och träffa en tjej, är fett nervös.
Kategori: Allmänt
Idag kände jag lite panik över på vad jag ska gör nu i höst. Jag kom inte in på några skolar och kommunen har visst inte råd med distanskurser från Miroi eller NTI skolan. Jag hade verkligen hoppats på att få börja på en skola och få komma ut lite bland folk och bort från min familj. Det är verkligen nåt jag behöver göra för att jag ska få känna mig åtminstone lite självständig. Flytta, skaffa eget och träffa folk liksom. Nu så bor jag med min mamma och lillebror och både jobbar som min assistent vilket kan bli för mycket ibland. Känns som jag är fast här för evigt och inte har nån som vill träffa mig och inte ett skit att göra. Jag skulle jätte gärna vilja hitta ett jobb, men det är så jävla krångligt när man inte ses som helt arbetsduglig, vilket jag märkte när jag fick praktisera lite på en skola. vår familj känner rektorn som jobbar där och hon behövde lite hjälp med lite pappersarbete så jag fick praktik där. Men jag fick knappt göra ett skit så jag slutade och inte nån lön kunde jag få. Det kändes mest förnedrande att sitta där och inte få nåt att göra samt att försäkringskassan var tvungen att följa upp hur det gick och vad jag gjorde där. Typ för att se att jag jobbade och att inte assistent gjorde allt. Har man en ett funktionsnedsättning och vill jobba ska man väl fan få det utan att behöva känna sig förnedrad och övervakad av försäkringskassan för att se om jag kan göra mina sysslor på jobbet. Dom tvingar sjuka som inte kan jobba att jobba och sjuka som vill jobba måste gå igenom den här skiten. Man Känner sig så värdelös i deras ögon och inte fan blir man sugen på att skaffa ett jobb. Försäkringskassan kan ju fara åt helvete!! Mer frustrerande är att min pappa jobbar där och att jag måste ta emot mina fjuttiga 6000 i aktivitetsersättning som jag får ut i månaden. Pengar jag får för jag inte troligtvis kommer hitta ett jobb som jag kan utföra. Men se till då att det finns jobb som alla olika människor kan utföra oavsett nedsättning så behöver ni inte lägga ut dom här pengarna . Pengar som dessutom får mig att känna mig som en kostnad för samhället och inte som en tillgång. En tillgång som jag lätt kunde bli om samhället hade hjälpt mig lite mer och satsat mer på att handikappade ska få komma ut och bidra till samhället. Det borde vara mer lönsamt för företag att anställa handikappade tycker jag. För det är så viktigt att få känna sig delaktig och få göra lite nytta i samhället. Kommer ihåg när alla mina bröder fick sommarjobb på kyrkogården och när jag var i rätt ålder så kunde jag inte jobba där. Men mina bröder kunde jobba där och kunde få känna sig behövda och tjäna pengar samtidigt. Det har verkligen sårat mig jätte mycket, mycket mer än vad min familj vet. Nån särskild stöttning av min familj eller samhället har jag aldrig känt vare sig det gäller min sjukdom eller att hitta ett jobb eller sommarjobb.
Jag kan bara inte förstå att människor som kan gå, har vänner och en partner blir deprimerade för de inte har eller hittar nåt jobb . Va fan jag har aldrig haft ett riktigt jobb och lär väl aldrig få ett och jag måste dessutom stå ut med min sjukdom och jag är inte ofta deprimerad för det.
SO STOP FUCKING WHINING!!
Så vad jag kommer göra i höst har jag ingen aning om, känns rätt hopplöst i nuläget för allt skulle bli så bra med att börja i en skola och flytta, jag skulle äntligen få komma iväg från allt och få frigöra mig lite. Men nu är allt det där förstört i alla fall för tillfället och hur denna höst och vinter kommer blir är jag rädd för att tänka på. Mer tankar på hur värdelös man är och om det är värt att leva som handikappad, fler tårar om nätterna och en enorm ensamhet? Eller kommer nåt fantastiskt att hända mig?