Idag fick jag verkligen känna på hur skör och sårbar jag verkligen är. När jag satt i duschstolen för att duscha i morse så skulle jag luta mig lite på armstödet och gled så jag hängde med kroppen utanför armstödet och kunde inte sätta mig tillbaka samtidigt som det högg till i sidan och jag kände en enorm smärta i ryggen. jag skrek till mamma som fick hjälpa mig upp. Så resten av dagen har jag suttit framför teven och knappt kunnat röra mig för jag har så ont i ryggen. Så jävla onödigt men man får tänka att det kunde varit värre . Det är när sånt här händer mig som jag tänker att jag har det bra och ska väl inte egentligen klaga på nåt för det kunde ha varit mycket värre. Det är inte första gången nåt sånt här har händer och inte alls så allvarligt som tidigare. Jag har tidigare brutit armen 2 gånger och benet en gång. Som ni kan läsa mer om längre ner. Jag äter kortison som gör att mitt skelett blir väldigt ömtåligt och därför har jag väldigt lätt att bryta mig. Det känns väldigt hemskt att veta för tex ramlar jag ur rullstolen så är det i stort sätt kört för mig.
nu hoppas jag att det här snart går över för den 5 oktober ska jag åka ålandsbåten med Ida, morsan och hennes kompis. jag hade tänkt att supa till ordentligt då och kanske ragga mig en tjej haha. Sist jag åkte med en ålandsbåt var med en studentkryssning och då gick det inte så bra. Jag ramlade ur rullstolen och bröt benet. jag hade en ung assistent som inte hade så stor koll och inte var så pålitlig. jag skulle ut på däck och det var en stor tröskel och rätt brant ner till däcket så han körde så att rullstolen lutade så mycket att jag föll ut rakt framifrån ner på golvet. Jag faller ju helt handlöst för jag kan inte hålla emot eller dämpa fallet med nåt. Men några killar som jag kände igen från skolan hjälpte mig upp i rullstolen så det gick ju bra tillslut .Så en månad innan studenten fick jag ligga på sjukhuset och vara hemma. Men på studentdagen gick jag iaf.
så nu hoppas jag min båtresa blir mer lyckad än sist.
idag så fick jag dessutom reda på att min bror har kommit in på universitetet i Adelaide i Australien. Riktigt kul. Morsan blev helt till sig haha.
Nu var det ett tag sen jag skrev och jag är ledsen om ni alla har fått vänta på ett nytt spännande blogginlägg om mig. Jag har verkligen inte känt för att skriva då jag känt mig lite nere på sistone men nu är jag igång igen. Lite tack vare tjat från några personer förvisso men det behöver jag. För ska det hända nåt så måste man tjata på mig ibland.
Under tiden jag inte har skrivit så har jag fått några nya idéer vilket inte är så ovanligt då jag har fullt av idéer och drömmar i mitt huvud. Det finns så mycket jag vill göra, men känner mig ganska begränsad. Jag blir trött ganska lätt och orkar inte alltid göra så himla mycket. Jag vet ju att det har med mina mediciner att göra men det är ändå så jävla irriterande, jaja men det får man leva med.
En sak som jag har börjat med är att jag har börjat köpa in serietidningar/serieböcker som jag sedan ska sälja, bara kalle anka än så länge men blir andra sen kanske. För det vore roligt att öppna en serietidningsaffär har jag kommit fram till. Så kanske ni ser mig sälja serier i framtiden vem vet. Serier har jag alltid gillat och läst väldigt mycket när jag var mindre. Först var det bamse sen blev det kalle anka för hela slanten. Jag och lillbrorsan har en ganska stor samling hemma av kalle anka tidningar och böcker.Dock så får jag inte sälja nått från samlingen för brorsan.
Första kalle anka tidningen i sverige 1948, värd 200 000 kr
Så det är ju inte en slump att jag vill börja sälja serietidningar eftersom jag är uppväxt med det och kan en del om det.
För serietidningar kan man aldrig bli för gammal för eller hur?
Dessutom så har jag börjat lära mig htlm 5 alltså språket man använder för att skapa hemsidor. jag googlade på htlm 5 och fick upp massa guider om hur man lär sig det, Så det var ju jättebra, dels så får jag nåt att göra och så är det bra att kunna om jag hade tänkt plugga grafisk design. Jag har sökt till 2 kurser i grafisk design på distans till våren. Det fick bli kurser för det gick tydligen inte att söka till ett program till våren vilket var trist för då får jag vänta ännu längre på att börja plugga på universitet. Känns ju lite seeegt.
Innan jag avslutar så vill jag tipsa om en grymt bra låt, strövtåg i hembygden med Mando Diao lyssna på den vettja
Har inte känt för att skriva på ett tag nu men nu tänkte jag faktiskt skriva ett inlägg. Har fått bra beröm från några personer så det är ju kul att min blogg är läsbar iaf. Det tackar jag för.
Nu har det typ gått ett halvår sedan jag var deprimerad och nedstämd. Jag trodde inte man kunde må så dåligt och framför allt inte jag som brukar klara det mesta. Men då brast det verkligen och jag har nog aldrig gråtit så mycket som då, jag grät i 3 dagar i sträck typ och öppet så mina föräldrar såg. Det har nästan aldrig hänt att jag visat det så öppet förr. Det var ganska skönt annars så hade nog ingen märkt att jag mådde så dåligt. Jag blev helt passiv och hade till och med svårt att svara på frågor, ville bara sova bort allting och att få ett slut på mitt liv. Jag kom så långt att jag hade tänkt ut ett sätt att ta mitt liv men kom aldrig så långt.
Att jag mådde så här berodde mycket på att jag kände mig isolerad och ensam där jag bodde på landet. Jag hade ingen assistent under den tiden heller så jag kom knappt ut nån gång då. Jag började tänka mycket på min ensamhet och min brist på vänner som idag i stort sätt är tabu idag. har man inga vänner eller umgås med några så räknas man lite som ett weirdo och det är definitivt inte nåt jag räknar mig som. jag ser mig som vilken vanlig kille som helst men som ofta känner sig utanför, annorlunda och inte passar in. Jag har ofta tänkt hur det skulle var om jag inte hade min sjukdom, jag lovar jag skulle bli nåt stort för jag känner att det finns nåt väldigt speciellt i mig, att det är menat att jag ska göra nått viktigt här i livet. Att jag har den här sjukdomen kanske är en prövning, en utmaning för att jag ska få kämpa för att bli nåt stort. Jag kanske har alla odds emot mig men när jag lyckas så blir jag en större vinnare.
Men så flyttade jag till Katrineholm med mamma och min bror, fick en jättebra assistent som jag fortfarande har kvar. Jag fick medicin mot mitt humör och började i en kurs med flera som kände som jag. Flytten, assistenten och medicinen var nog ändå det som gjorde störst nytta även om kursen var väldigt nyttig och intressant. Idag mår jag mycket bättre och försöker tänka mer positivt. Den här bloggen är verkligen bra för mig då jag har mycket att skriva om och få ut. Det är som terapi.
Och nu till nåt lite roligare. jag färgade nämligen håret för första gången till en mer vitare blond idag.
Vad tycks?
och imorgon ska jag åka till Stockholm och träffa en tjej, är fett nervös.
jag är oftast en glad och trevlig kille med mycket att skriva om. Jag föddes med en muskelsjukdom och den här bloggen handlar om mitt liv helt enkelt. Mina stora intressen är film, tv-spel, musik och historia.
